SäkerTass

Visste du att pengar växer på träd

Sedan starten i juli har jag i mitt företag SäkerTass, hittat och pantat flaskor och burkar för ca 350 kr på hundpromenaderna i Sollentuna. Slantarna går till Stockholms hundar i nöd genom Hundskyddsfonden. Den som är kund kan också hjälpa till genom att lämna en påse med det man vill panta vid dörren. När jag kommer för att rasta hunden så tar jag då med den till insamlingen. Det ligger otroliga mängder med burkar och pet-flaskor runt om i naturen. Jag förvånas över hur mycket det blir bara på dom turerna jag tar med mina rasthundar. Jag hittar i snitt 3-4 kr varje dag i pantpengar. Det blir en hel del när man slår ihop det. Hundarna hjälper naturligtvis till att hitta de gömda skatterna. De hänger gärna med ut i bushen för att nå en kastad burk.

20131104_112028

Här hittar jag och Lilja 2 kr till. Denna månad går pantpengarna till Hundsportens insamling till Musikhjälpen i P3. Kampanjen går i radions kanal P3 och SVT mellan 9-15 december. I år är insamlingstemat: Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet. Förutom att vi hjälper unga flickor att föda sina barn säkert så får vi också önska oss något kul till hundarna av alla de som ställer upp och skänker priser för utlottning. För varje skänkt 50 lapp får man en önskning att vinna något. Förra året var jag med och bidrog till insamlingen. Då önskade jag åt min hund Dixie att han skulle få en skön stund med hundmassage hos Klicka Hunden i Upplands Väsby. Och tänk... jag vann!! Vilken lyckoträff det blev. Förutom att Dixie nu får regelbunden behandling av snälla Therese så har vi även startat samarbete mellan våra företag. Mina kunder får rabatt hos Klicka Hunden och de som behöver mina rastningstjänster av hennes kunder få rabatt hos mig.
På bloggen för insamlingen kan du läsa om alla fina priser som finns att önska sig. Bilden här på Lilja finns också med som ett exempel på hur man kan samla in pengar. Följ länken ovan så kan du läsa om hur du gör både för att skänka pengar och delta i utlottningen.

Nu utmanar jag er som läser detta att skänka era pantpengar till välgörande ändamål, gärna till Musikhjälpen eller till Hundskyddsfonden.


En holländsk bullterrrier

Stackars Mr Spock   

I onsdags var vi som vanligt ute på en morgonpromenad i dom vackra höstlöven. Jag åker hemifrån vid 10.30 och allt är normalt hemma. Dixie och Mr Spock skulle gärna följt med på en tur till men nu var det dags för rasthundarna i SäkerTass att få komma ut en sväng i det sköna höstvädret. Jag kör min runda och idag fick 9 hundar runt om i Sollentuna en promenadtur mitt på dagen. Hemma igen vid 14.30 möts jag av två glada hundar. Nu blir det mat, mys och kel och sen en promenad till.

Döm om min förvåning när jag tittar närmare på den hoppande kooikern!   Hans nos är uppsvälld till nästan dubbel storlek!! Läpparna är svullna och tjocka och nosryggen ser lite krum ut. Min första tanke är getingstick eller ormbett, men var skulle han ha träffat på dessa kryp inne i lägenheten under 4 timmar ensamma hemma? Ja, kanske under morgonpromenaden då...
Veterinären säger att det bara är att avvakta och hålla koll, så jag matar hundarna som vanligt. Mr Spock äter glatt men har lite svårt att glufsa i sig som normalt med dom tjocka läpparna. Efter nån timme får han inte behålla maten längre och då får vi en akuttid hos snälla Sollentuna Djurklinkik. Han får en kortisonspruta och sen är det bara att håll akoll igen. Svullnaden går ner under kvällens styrelsemöte med Stockholms kennelklubb och dagen efter är han som vanligt igen.

20131016_144336 20131016_144404 20131016_145016


Uppletande

Idag har jag och mina hundar kört en vända med uppletande av grejer som deras matte tappade i skogspartiet bakom vårat hus. För Mr Spock var det första gången. Den lille rackaren tyckte det var mer spännande att leta rätt på och äta upp smulorna efter dagisbarnens utflykt. Fast med lite hjälp så hittade han mattes mössa i alla fall. TJIHOO vad det var roligt! Så kul att jag springer tre varv runt i skogen och kastar med mössan istället för att komma tillbaka med den till min matte.

Pålitliga Dixie var också lite störd över smulorna bland de vackra gula lönnlöven på marken, men det var mitt eget fel till att börja med. Jag använder kommandot "leta" när dom får söka godis och "sök apport" när det gäller uppletande. Klant-maja som jag är så blandade jag ihop det och säger fel kommando och vi fick börja om. Då gick det mycket bättre och båda vantarna hämtades in snabbt och ända fram till mig. Se och lär, Mr Spock.


CHAMPION!!

Grattis till Mr Spock!

I söndags var vi på internationell utställning i Gimo, norr om Uppsala. Det var första gången han ställdes ut i öppen klass efter att han fyllt 2 år. Med 2 cert vunna tidigare i år i unghundsklass så saknades bara ett för att bli Svensk utställningschampion. Domaren tyckte om Mr Spock och gav honom excellent med ck i pris. Då det bara var en till hane med i samma ras och den redan var champion så betydde det att certifikatet skulle gå till Mr Spock oavsett hur placeringarna blev i bästa hanhundsklass. Jag skuttade ut ur ringen på små lätta fötter såå sååå glad över min lilla prins. Mr Spock blev placerad som 2:a men fick sitt cert och kan nu titulera sig Svensk Utställningschampion. I stamtavlan får han nu förutom titeln som SE JV-12, Svensk Juniorvinnare -12 också lägga till SE UCH för championatet. Jippie!!!

Om mindre än två veckor åker vi till Åland på nästa utställning. Har vi riktig, riktig tur där så har han nu även chansen att bli Finsk champion. Men det ska man nog inte hoppas för mycket på. Mr Spock är ju faktiskt väldigt ung ännu och med alla fina finska hundar som troligen kommer dit så blir konkurrensen svår.

2 år och 24 dagar, Mr Spock är Svensk Utställningschampion


Friends

För en gångs skull kommer det inte enbart handla om hundar i detta inlägg. I lördags började jag ett nytt jobb. Efter ca 10 år så har jag gått tillbaka till att jobba som fritidsledare på en fritidsgård i Sollentuna. Det blir ett halvtidsjobb kvällstid med ungdomar i ett område som det varit ganska turbulent i senaste halvåret. Jag ser fram emot den här hösten och det är jätteroligt att jobba med ungdomar igen. Vi är ett helt nytt gäng som ska driva fritidsgården tillsammans med ungdomarna och vi har så många idéer

I tisdags var jag på en föreläsning om den metod som skolorna i Sollentuna valt att använda i arbetet mot mobbning, Olweus-metoden. Det var intressant att veta mer om detta och bra att få höra hur det går med arbetet inom skolorna. Varje år får alla elever i årskurs 3-9 fylla i en enkät om hur de upplever sin skolmiljö och om de känner sig mobbade/kränkta eller sett och hört någon annan som är det. Tyvärr är det inte så lätt att komma åt detta problem vilken metod man än använder sig av men att man från skolledningens håll har valt att jobba aktivt med en vald metod och hela tiden följer upp arbetet på olika sätt ser jag som positivt. Jag önskar verkligen att alla barn ska få känna sig trygga i skolmiljön och tycka att det är roligt att gå till skolan varje dag. Det är bland det värsta som finns att inte ha några kompisar i skolan, känna sig utfryst, retad, kanske slagen.

Igår när jag var ute med en kunds hundar i skogen bredvid en skola ser jag hur en flicka kommer gråtande nerför slänten till elljusspåret. Hon skriker åt barnen som följer efter henne att lämna henne ifred och att hon inte vill ha hjälp. Sen sätter hon sig på en sten lite en bit framför mig. En av pojkarna som följt med väntar en bit bort och säger att han ska stanna där men inte tänker hämta fröken. Jag blir naturligtvis lite orolig. Vad har hänt? Så när jag kommer fram frågar jag flickan varför hon är ledsen. Svaret blir att M. i 2B har sagt dumma saker till henne (!) När jag frågar om det händer ofta så säger hon ja. Fröken verkar veta om det men det händer inget. Flickan får hälsa på hundarna och verkar bli lite gladare. När hon och pojken som går i samma klass sen går tillbaka till skolgården så uppmuntrar jag dom att ändå säga till fröken igen. Efteråt går jag fram till en rastvaktande lärare och talar om vad jag sett och hört i skogen. Stackars flicka! Hoppas det går bra för henne.

Jag tänker tillbaka på min egen skoltid och känner bara alltförväl igen mig. Kommer speciellt ihåg en gång när det hade gått för långt. Jag var jätteledsen för dumma ord och folk som retades, satt och grät på en bänk i gymnastiksalen. Det gick ju inte att komma undan nånstans där och fröken/magistern hade redan sett att något var på tok. Sen tvingade denne alla i hela klassen att gå fram till mig en och en, ta i hand och säga förlåt. ALLA även de som inte hade varit dumma. Fick mig att känna mig ännu mera utsatt och dum. Kommer ihåg att jag t o m sa åt någon av dom att du har ju inte gjort nåt. Jag klarade mig igenom den lektionen och dagen men inte blev det så mycket bättre.
Som tur är hade jag andra vänner än bara dom i klassen som gjorde att jag klarade mig bra ändå genom skolan. Jag behövde bara stå ut på lektionerna... för på rasterna fanns det andra att leka med.
Värst var det första terminen i 7:an när mina yngre kompisar fortfarande gick kvar i den andra skolan. Till slut hittade jag några nya kompisar att vara med i skolan och jag tog mig igenom högstadiet också, men många gånger hade jag ont i magen när jag skulle till skolan.

Jag önskar att ingen skulle behöva ha det. Man ska känna sig trygg i skolan och det är dom vuxna som har ansvaret för att man gör det. Så även om du är förälder, lärare, fritidsledare eller bara en vuxen som går förbi en skola på din promenad så har du ett ansvar för att se till att barnen har det bra i skolan.

Det är inte bara i skolan som det finns mobbning. Även vuxna råkar ut för kränkningar, mobbning och utfrysning på arbetsplatsen eller i föreningslivet. Vi är inte mycket bättre än barnen och i vissa avseenden värre än dom i sättet att bete oss mot varandra. Det borde inte vara så och alla borde göra vad de kan för att se till att det inte blir så.

  • Säg hej till dina kollegor! Var nyfiken på vad de gör på fritiden och intressera dig för den som kommer ny på en arbetsplats.
  • Ta dig tid för en fika. Sociala stunder är viktiga såväl som arbete. Byt perspektiv ibland och sätt dig med olika personer i fikarummet. Ombyte förnöjer!
  • Häng inte på skitsnack. Säg ifrån om du hör att någon pratar illa om någon annan eller byt ämne om du tycker det känns obekvämt. Du behöver i alla fall inte vara med och föra diskussionen vidare. Löjliga skämt på andras bekostnad är bara patetiska. Kan man inte vara rolig själv så måste man inte förlöjliga någon annan.
  • Uppmuntra dina kollegor/ vänner. Har någon gjort något bra så säg det till dom också. "Bra skriven rapport. Bra jobbat eller vad duktig du är, kan du hjälpa mig också?" Alla gillar att få beröm och känna sig duktiga och behövda.

 

6 oktober ska jag vara med både som funktionär och tävlande i en agilitytävling på Solna-Sundbybergs brukshundklubb. Det är en vän som ska bli återauktoriserad som agilitydomare efter en tids frånvaro. Överskottet av denna tävling kommer att gå till föreningen Friends som jobbar för att stoppa mobbning i skolor, förskolor och idrottsföreningenar. Kom och var med, eller kom och titta på, handla fika och stöd kampen mot mobbning.



RSS