SäkerTass

Friends

För en gångs skull kommer det inte enbart handla om hundar i detta inlägg. I lördags började jag ett nytt jobb. Efter ca 10 år så har jag gått tillbaka till att jobba som fritidsledare på en fritidsgård i Sollentuna. Det blir ett halvtidsjobb kvällstid med ungdomar i ett område som det varit ganska turbulent i senaste halvåret. Jag ser fram emot den här hösten och det är jätteroligt att jobba med ungdomar igen. Vi är ett helt nytt gäng som ska driva fritidsgården tillsammans med ungdomarna och vi har så många idéer

I tisdags var jag på en föreläsning om den metod som skolorna i Sollentuna valt att använda i arbetet mot mobbning, Olweus-metoden. Det var intressant att veta mer om detta och bra att få höra hur det går med arbetet inom skolorna. Varje år får alla elever i årskurs 3-9 fylla i en enkät om hur de upplever sin skolmiljö och om de känner sig mobbade/kränkta eller sett och hört någon annan som är det. Tyvärr är det inte så lätt att komma åt detta problem vilken metod man än använder sig av men att man från skolledningens håll har valt att jobba aktivt med en vald metod och hela tiden följer upp arbetet på olika sätt ser jag som positivt. Jag önskar verkligen att alla barn ska få känna sig trygga i skolmiljön och tycka att det är roligt att gå till skolan varje dag. Det är bland det värsta som finns att inte ha några kompisar i skolan, känna sig utfryst, retad, kanske slagen.

Igår när jag var ute med en kunds hundar i skogen bredvid en skola ser jag hur en flicka kommer gråtande nerför slänten till elljusspåret. Hon skriker åt barnen som följer efter henne att lämna henne ifred och att hon inte vill ha hjälp. Sen sätter hon sig på en sten lite en bit framför mig. En av pojkarna som följt med väntar en bit bort och säger att han ska stanna där men inte tänker hämta fröken. Jag blir naturligtvis lite orolig. Vad har hänt? Så när jag kommer fram frågar jag flickan varför hon är ledsen. Svaret blir att M. i 2B har sagt dumma saker till henne (!) När jag frågar om det händer ofta så säger hon ja. Fröken verkar veta om det men det händer inget. Flickan får hälsa på hundarna och verkar bli lite gladare. När hon och pojken som går i samma klass sen går tillbaka till skolgården så uppmuntrar jag dom att ändå säga till fröken igen. Efteråt går jag fram till en rastvaktande lärare och talar om vad jag sett och hört i skogen. Stackars flicka! Hoppas det går bra för henne.

Jag tänker tillbaka på min egen skoltid och känner bara alltförväl igen mig. Kommer speciellt ihåg en gång när det hade gått för långt. Jag var jätteledsen för dumma ord och folk som retades, satt och grät på en bänk i gymnastiksalen. Det gick ju inte att komma undan nånstans där och fröken/magistern hade redan sett att något var på tok. Sen tvingade denne alla i hela klassen att gå fram till mig en och en, ta i hand och säga förlåt. ALLA även de som inte hade varit dumma. Fick mig att känna mig ännu mera utsatt och dum. Kommer ihåg att jag t o m sa åt någon av dom att du har ju inte gjort nåt. Jag klarade mig igenom den lektionen och dagen men inte blev det så mycket bättre.
Som tur är hade jag andra vänner än bara dom i klassen som gjorde att jag klarade mig bra ändå genom skolan. Jag behövde bara stå ut på lektionerna... för på rasterna fanns det andra att leka med.
Värst var det första terminen i 7:an när mina yngre kompisar fortfarande gick kvar i den andra skolan. Till slut hittade jag några nya kompisar att vara med i skolan och jag tog mig igenom högstadiet också, men många gånger hade jag ont i magen när jag skulle till skolan.

Jag önskar att ingen skulle behöva ha det. Man ska känna sig trygg i skolan och det är dom vuxna som har ansvaret för att man gör det. Så även om du är förälder, lärare, fritidsledare eller bara en vuxen som går förbi en skola på din promenad så har du ett ansvar för att se till att barnen har det bra i skolan.

Det är inte bara i skolan som det finns mobbning. Även vuxna råkar ut för kränkningar, mobbning och utfrysning på arbetsplatsen eller i föreningslivet. Vi är inte mycket bättre än barnen och i vissa avseenden värre än dom i sättet att bete oss mot varandra. Det borde inte vara så och alla borde göra vad de kan för att se till att det inte blir så.

  • Säg hej till dina kollegor! Var nyfiken på vad de gör på fritiden och intressera dig för den som kommer ny på en arbetsplats.
  • Ta dig tid för en fika. Sociala stunder är viktiga såväl som arbete. Byt perspektiv ibland och sätt dig med olika personer i fikarummet. Ombyte förnöjer!
  • Häng inte på skitsnack. Säg ifrån om du hör att någon pratar illa om någon annan eller byt ämne om du tycker det känns obekvämt. Du behöver i alla fall inte vara med och föra diskussionen vidare. Löjliga skämt på andras bekostnad är bara patetiska. Kan man inte vara rolig själv så måste man inte förlöjliga någon annan.
  • Uppmuntra dina kollegor/ vänner. Har någon gjort något bra så säg det till dom också. "Bra skriven rapport. Bra jobbat eller vad duktig du är, kan du hjälpa mig också?" Alla gillar att få beröm och känna sig duktiga och behövda.

 

6 oktober ska jag vara med både som funktionär och tävlande i en agilitytävling på Solna-Sundbybergs brukshundklubb. Det är en vän som ska bli återauktoriserad som agilitydomare efter en tids frånvaro. Överskottet av denna tävling kommer att gå till föreningen Friends som jobbar för att stoppa mobbning i skolor, förskolor och idrottsföreningenar. Kom och var med, eller kom och titta på, handla fika och stöd kampen mot mobbning.


RSS