SäkerTass

Dubbelt upp!!

På bara några månader har Mr Spock lyckats med att bli CHAMPION i två olika grenar.

Den första var i höstas när vi gick Viltspårprov. I hällregn och skymningsljus nosade han till sig ett tredje 1:a pris och blev Viltspårchampion (SE VCH). Denna hund som gått från klarhet till klarhet i spårskogen. Han slutar inte att imponera med sitt driv, sin energi och förmåga att sortera bland alla dofter i skogen. Flera gånger har han som den mest rutinerade eftersökshunden struntat i att undersöka återgången (ett blindspår i spåret) och direkt sökt upp vinkeln och gått på det nyare spåret. Han har knappt blinkat i skottprövningen och villigt spårat vidare ända fram till klöven i spårslutet. Han är en sån lysande stjärna

Att spåra har varit så roligt i höst så när det blev chans att gå en ny kurs i eftersök med inriktning på vinter och eftersök på t ex trafikskadade djur så var jag snabb med att hoppa på den. Det är så bra att få gå kurs och lära sig mera och fantastiska Monica som håller i kurserna besitter så mycket kunskap som hon delar med sig av.

För tre veckor sen var det dags igen. Den här gången tog vi oss upp till Sundsvall (Söråker) för att tävla i Agility. Det var tre olika banor med Hoppklass i klass 3. Roligt att få tävla för min gamle vän och domaren Timo Vertanen från Haparanda. Vi har känt varann sen 2006 då jag bodde i Jokkmokk och han höll kurs åt oss på Brukshundklubben.
Mr Spock och jag har fokuserat på att köra snabb och tight agility i bara hoppklass sen innan jul. Vi har börjat om med kontaktfälten och tränar Running Contacts istället för att ha stoppade som innan för att bli snabbare och därför har vi bara tävlat i Hoppklass. Kanske, kanske kunde vi nolla och knipa en placering för att få det sista certet.
I första tävlingen höll jag nästan på att missa min start. Kom in i hallen precis när de sa till att det var två hundar före min start. Det var bara att ta sig till starten direkt, andas djupt några gånger och sen köra för allt vad tygen håller. Vi nollade loppet och kom 2:a!!
I andra loppet var jag lite mer förberedd men eftersom hallen är liten och det är rätt trångt innan start så väntade jag i det längsta med att gå in. Det var en lite klurigare bana och jag höll nästan på att krocka med Spock när jag missade ett blindbyte och fick skicka in honom i en tunnel på bakombyte istället. Trots det nollade vi loppet och kom 3:a!! Den här gången hade vi även turen att de som placerade sig på första och andra platsen redan var Hoppchampions så Certet gick till Spock och därmed även Svenskt Agility(hopp)Championat (SE Ag(hopp)CH)
Jag är så stolt över min fantastiska hund som är med på allt jag vill hitta på. Vi har blivit ett team på riktigt och det är så roligt att få tävla och träna ihop.

Som grädde på moset så vann Mr Spock även 1:a pris som Årets Viltspårskooiker och 3:e pris Årets Allround på Svenska Kooikerhondjeklubbens årsmöte när priserna till Årets kooiker delades ut.

89532068_10219787632257133_7881632877878706176_n87256345_10219654705014035_6932884171379441664_o

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta var ju det roliga som hänt sen sist när jag skrev här. Vad som händer framåt är det ju ingen som vet i dagsläget. Coronaviruset Covid-19 sprider sig som en löpeld genom samhället och de flesta hundtävlingar i närtid är inställda. Att jag valt att inte anmäla till några av de större tävlingarna som skulle gå nu i vår är ju tur för mig som inte behöver bli av med startavgfiter som inte betalas tillbaka, men mera allvarligt är ju ifall närstående skulle råka bli sjuka. Det hoppas jag innerligt att vi slipper här hemma.

Hundrastningen fortgår  och än så länge är inte jag eller några av de anställda sjuka. Vi tar inte emot hundar för rastning där det finns konstaterad smitta i hushållet och idag kommer jag skicka ut riktlinjer för vad som gäller för kommande månad till våra kunder.

 


Sommar, sol och semester. Viltspår prova-på

Härliga sommartider!

Vi på SäkerTass önskar alla våra kunder och hundkunder en riktigt skön och rolig sommar. Hoppas ni får mycket bad, glass till både hundar och människor, springa omkring som man vill och träna trix ihop. Ta dagen som den kommer och hämta ny kraft och fyll på förråden med solljus och varma minnen.

Vis av förra sommarens värme så hoppas jag att ni har laddat upp med sånt som kan hjälpa er fyrbenta kompis att klara av värmen lite bättre. Det finns ett flertal produkter som hjälper till att kyla av en het hundkropp som t ex kyldyna (är sval när hunden ligger på den), kyltäcke av olika märken och varianter (oftast ska man blöta ner dom lite), blöta handdukar, scarfs och inte minst fläktar.
Kyldyna är bra att ha i hundens bur i bilen när ni ska åka på semesterutflykter. En annan bra investering är att skaffa en silverduk (silvershade). Köp en som är tillräckligt stor så att den täcker hela bilen. Den ger då skugga och reflekterar bort solens strålar och värme samtidigt som den släpper igenom luft. Parkera dock alltid din bil i skuggan ändå och om hunden lämnas i bilen ska det vara ordentligt öppet in (finns långa vädringskrokar att fästa i bakluckan så att det ändå går att låsa bilen) runt om. Men helst så bör hunden inte vara kvar i bilen alls utan vill såklart vara med er på era aktiviteter.
 
SäkerTass sommartider:
På fredag 21/6 är det midsommarafton och då är vi lediga.
Alexander ledig 1/7-4/8
Teresa ledig 5/7-28/7
Under juli månad har vi en sommarvikarie för de hundar som är föranmälda och behöver rastning då. Inga nya uppdrag tas förrän vi är tillbaka efter semestern
 
 
Prova på Viltspår
Att träna sin hund i eftersök på skadat vilt är både roligt och nyttigt. Alla hundar uppskattar nosarbete och de flesta tycker det är spännande att sniffa i skogen efter djur. Här kombinerar vi hundens naturliga instinkt med att göra nytta för samhället. Söndagen 29:e september har ni chansen att prova denna form av aktivering för er hund. Mer information och anmälan hittar du på fliken "Hundkurser" här på hemsidan.
 
Mr Spock går just nu en fortsättningskurs i Viltspår och tränar mot att gå prov i öppen klass där spåret har legat 12-24 timmar och är nattgammalt med flera svårigheter såsom bloduppehåll och skottprövning. Allt för att det ska bli så likt ett riktigt eftersök efter skadat vilt som möjligt. Det är roligt att se hur naturligt det är för hundarna att spåra och hur de kan sortera bland alla dofter i skogen för att hitta just sitt spår som de ska följa. När Spock var bara lite drygt ett år stötte vi på en älg som nyss hade blivit påkörd och dött i en bilolycka (ingen förutom älgen var skadad eller dog). Jag klev ur bilen och frågade de som stod vid vägkanten om de behövde hjälp med något men de var okej. Så istället frågade jag om det var okej att jag tog ut min hund för att han skulle få sniffa på en nyss död älg och det var okej för dom. Några veckor senare deltog Mr Spock i anlagsprov Viltspår och fick mycket väl godkänt.


Årsmöte- och konferenstider

Andra helgen i rad nu som jag har varit på konferens med hunden i fokus. Förra helgen var det rasklubben Svenska Kooikerhondjeklubben, där jag är sekreterare i styrelsen, som hade Raskonferens för medlemmarna och denna helgen har SKK, Svenska kennelklubben haft konferens för sina Specialklubbar som verkar under deras paraply.

Det har varit två helger med massor av information och diskussion. Rasklubbens konferens gav nya insikter i genetik och avel och det var också roligt och trevligt att träffa engagerade medlemmar. Jag har lärt mig massor de här 7 åren med kooikerhondje och att vara medlem i och engarerad i rasklubben ger ytterligare en dimension till hundägandet. Vår ras var nästan utdöd efter andra världskriget och har lyckats överleva och sprida sig genom att en person i rasens hemland Holland åkte runt och inventerade hundar som fanns runt om på gods och gårdar i Holland. Det har förts noggranna anteckningar om alla hundar som fötts sen 1942 i hela världen och ett Clubregister finns med uppgifter om stamtavlor, ev sjukdomar och exteriör. Det är ca 30 hundar som utgör den genetiska basen av de hundar vi har idag. Genom DNA och genanalys kan man se att det endast finns 13 ursprungliga hundar av dessa 30 kvar i den genpool i dagens hundar av rasen kooikerhondje. Det är inte mycket och alla hundar är därför släkt med varandra på ett eller annat sätt.
En stor utmaning för rasens överlevnad är att avla på så många hundar som möjligt för att sprida dessa gener så stort och vitt som möjligt. Att inte använda samma avelsdjur för många gånger är av stor vikt.

Mina två hundar har varit med och bidragit till rasens fortlevnad. Mr Spock har en valp från en parning år 2016 och Kes fick 6 valpar i sin första kull förra året. Till sommaren kanske det blir en ny parning med en annan hane. Det ska bli spännande att följa med på den resan ifall det blir av.

Denna helgen var det Kennelklubben som bjöd in till konferens för Specialklubbarna och avtalsanslutna rasklubbar, där vi hör hemma inom SKooi. Jag var med som representant för vår klubb och har suttit och lyssnat i två dagar nu på den ena efter den andra föredragningen från SKK om vad som händer inom organisationen och vad som är på gång. Mycket har varit intressant och jag har fått en del uppslag till ämnen som vi skulle kunna ta upp inom vår rasklubb så småningom.

Tyvärr har mina egna hundar haft lite för tråkigt hemma de här helgerna och inte fått så mycket hjärngympa som de säkert velat haft. Det har snöat rejält i två dagar nu och vi har nästan en halvmeter snö ute i trädgården. Idag har de fått springa runt i snön och jaga boll och hoppa efter snön som min man skottade från uteplatsens bord, så lite aktivitet har de haft ändå.

Jag är helt mosig i huvudet och kommer nog sova och drömma om allt jag varit med om inatt bara för att imorgonkväll återigen ge min tid åt ideell föreningsverksamhet när vi har sista styrelsemötet inför årsmötet.


Halvvägs och lite till

Det går bra nu!

Sommaren har varit lång och varm. Vi har badat i Mälaren och tagit det lugnt mestadels hemma. Hundarna fick vara hos våra duktiga hundvakter i en och en halv vecka i början av juli när vi var på semesterresa till Italien. De har det så bra där och vi är jätteglada att kunna ha alla tre våra hundar hos dom.

Nu är hösten osvikligen här och med den har även vår tävlingssäsong i agility tagit fart igen. Kes har fått börja tävla i klass 1 och Mr Spock visar framtassarna i klass 3. Och som han har gjort det!!
Vi har verkligen flyt just nu. Vi nollar de flesta hoppklasserna och vi kanske har börjat få lite styrsel i agilityklasserna också. Förra helgen var vi i Sundsvall och tävlade där på Timrå BKs tävling. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som hände men på nåt sätt så lyckades vi nolla en agilityklass och en hoppklass och kom 3:a i båda och fick även certifikat.

Vi har hittills på det här kvalåret lyckats få 3 SM-pinnar i hoppklass och 2 i agilityklass. Det saknas alltså bara 1+2 pinnar tills vi är kvalade att vara med på Agility SM 2019. Det känns inte helt omöjligt men ett litet mirakel som hjälp på vägen vore inte så dumt. Just nu så njuter vi av att det går bra och rider på vågen av agilityrus.

Kes har också visat sig ha talang för agility. På samma tävling förra helgen på Timrå BK gjorde hon många fina lopp och sista klassen för helgen kom vi i mål felfria och på en tredje plats.
Några dagar senare var det klubbmästerskap på Väsby BK och då vann Kes som enda hund som inte diskade sig i något av loppen. Hon fick endast 5 fel i slalom i agilityklassen och felfri i hoppklassen. Överlägset bäst alltså!

41319027_393551044513427_2764932170857316352_n          41595783_10155813818837543_5730834275335405568_n

 


Gott nytt agilityår!

14 maj var det nyårsafton i svenska agilityvärlden. Kvalåret till 2018 års SM i agility avslutades då och 15 maj startade det nya kvalåret inför SM 2019.

I höstas lyckades Mr Spock och jag ta oss upp i den högsta klassen i agility och tävlar nu i klass 3 i både hoppklass och agiltyklass. För att lyckas ta sig till SM ska man under kvalåret på klass 3 tävlingar ha 4+4 kvalificerande resultat i hoppklass och agilityklass. "SM-pinnar" delas ut till de 15 % med bäst resultat i varje tävling under kvalåret så för mig och Mr Spock så hade vi inte många månader på oss att kvalificera oss i år. Vi lyckades ändå på de få tävlingar vi deltog i skrapa ihop 2 pinnar i agilityklass och 3 pinnar i hoppklass och kom alltså lite mer än halvvägs innan kvalåret var slut. Det är mycket mer än vad jag nånsin hade vågat hoppas på.

Under vinterhalvåret har jag haft förmånen att få gå och träna för en superproffsig instruktör, Heidi Pentilää. Vi har utvecklats enormt och det märks definitivt på våra resultat.

Idag inledde vi det nya kvalåret med tävling på Danderyd-Täby BKs trevliga tävling. I strålande sol och härlig sommarvärme så körde vi ett hopplopp och två agilitylopp. I hoppklassen så sprang vi på allt vad vi kunde och lyckades komma i mål utan hinderfel och med tredje bästa tid, en tredjeplats av 48 startande och första SM-pinnen var bärgad.
I agilityklasserna så lyckades jag först tappa bort banan vilket resulterade i en diskvalificering när Spock tog fel hinder i ordningen och sen krånglade jag till det i andra loppet med två vägringar så att det blev 10 fel och lite tidsfel. Men känslan är fortfarande bra och jag vet nu att vi faktiskt kan och att det går att konkurrera bland eliten i Sverige. Så stolt över mig själv och min fina Mr Spock.

IMG_3720

 

Kes är hemma igen!

Hon parades i början av januari med fina Epic som jag också har som rasthund, och fick 6 fina valpar i början av mars. 3 tikar och 3 hanar blev det. Kes ägs av Karin Stare på kennel Kamas i Piteå och har varit där sen mitten av februari. Hon har gjort ett kanonfint jobb som valpmamma åt de vilda livliga valparna. Nu har de flyttat till sina nya familjer i Norge, Boden, Luleå och Falun. Kes fick komma hem till oss igen och 1:a maj hämtade vi upp henne i Gävle dit hon hade fått skjuts av en av valpköparna. Både hon och vi var överlyckliga över att få träffas igen. Hon har varit mycket saknad av oss alla och nu är flocken komplett igen.

Igår började vi om igen med att träna grunderna i agility och min gamla kontaktfältsbräda har kommit fram i trädgården där vi ska försöka lära oss det man kallar Running contacts i agility. Det är att lära hunden att i full fart springa över balansbommen och A-hindret och i farten ändå träffa det olikfärgade kontaktfältet längst ner på hindret. Allt för att spara tid på tävlingsbanan där snabbast vinner.

IMG_4841IMG_4975



RSS